Att vara eller inte vara?

Det bemötande som många människor möts av från ansvariga myndigheter, politiker och övriga, är idag en ren katastrof.

Att inte vara betrodd för en ”osynlig” funktionsnedsättning, är att behandlas som en sämre klassens medborgare, som saknar sina mänskliga rättigheter och ska behandlas därefter.

Det är frustrerande att flera kategori funktionsnedsatta människor har blivit så illa bemötta, de blir inte tagna på allvar och får inte den hjälp de så väl skulle behöva.

Vems ärende går alla de myndighetspersoner, folkvalda politiker med flera,  som saknar total empati för drabbade människor och kan visa en stor egoism och arrogans. Arrogant bemötande kan upplevas som otrevlig, endast intresserad av sig själv och ointresserad av andra människor och deras funktionsnedsättning, ibland rent överlägsen och föraktande mot andra individer eller deras levnadsproblem.

De ansvariga verka inte känna till problemet eller så är en eller flera utredningar igång, ett slag i luften för verkligheten och sanningen.

Ser man till Grundlagarna och Regeringsformen, är det rättigheter och friheter som tillkommer personer i Sverige och skyddas främst i de tre grundlagar: regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

De rättigheter och skyldigheter som inryms i ett antal internationella konventioner och som ska vara bindande för de anslutna staterna, i detta fallet Sverige.

Men så är inte verkligheten, nu gäller att ekonomiska intressen går före folkhälsan och övriga behov, dessutom gäller myndigheternas prestige, som går före den drabbande och hjälpsökande medborgaren.

Att slå sig för bröstet och att bortförklara ”det enskilda fallet” är myndighetens dåliga försvar, det är rent kränkande för den som drabbats, men ett enkelt sätt för motparten att inte föra frågan vidare eller försöka lösa problemet.

Beslutande myndigheter, politiker och andra organisationer är som strutsen vid uppkomna problem, de stoppar ned huvudet i sanden och därmed löser de inte frågan eller problemet.

Jag har inte berört någon funktionsnedsatt grupp, utan jag vill bara lyfta fram att stora problem finns som ansvariga myndigheter, politiker med flera inte vill ta i. De föredra att sitta lugnt och skönt på sina bekväma kontorsstolar och hoppas allmänheten och ignorerar verkligheten.

Att sakna empati och förståelse, är att sakna handlingskraft och dåligt samvete. 2018 är det valår och förhoppningsvis finns det ansvariga som vet vad empati betyder, förmågan att uppleva och förstå andra personers känslor, behov och människovärde.

Egon Reiver, Eksjö.