fredag 10 mars 2017

Miljön och dess konsekvenser.


Hur angeläget är det med en bra miljö? 
Hur ofta gör vi en miljökonsekvent bedömning om hur miljön är runt omkring oss och hur den påverkar vår hälsa, naturen och djurens värld?

Enligt svensk lag krävs en miljökonsekvensbeskrivning, för all verksamhet som påverkar miljön, men verkligheten är något annat.

Vilket ansvar tar då myndigheter för att skydda människor och miljön mot skadliga former av el- och elektromagnetiska fält, samt elektromagnetisk strålning?
Strålskyddsmyndigheten SSM talar i små ord om ”försiktighetsprincipen”, men i övrigt följs de råd som marknaden styr.
Försiktighetsbeskrivning finns i svensk lagstiftning, i Miljöbalken 2 kap. 3§. 
Så länge marknaden styr våra myndigheter, så gäller marknadens budskap att riskerna är så små att det är försumbart. Men någon garanti för att elektromagnetisk strålning är ofarligt, vill ingen skriva under på. 
Så är också med vagabonderande strömmar, som lätt sopas under mattan.
All seriös vetenskapliga forskning visar att den elektromagnetiska strålningen innebär allvarliga risker för människan och miljön på sikt vid exponering. 
Den har ökat lavinartat och en hel generation exponeras idag, ända från fosterstadiet i nivåer som ingen tidigare blivit utsatt för. Vem tar ansvar?
Många människor känner av mikrovågsstrålningen genom bland annat huvudvärk, trötthet, eller är speedade och har svårt att koppla av eller sova, utan att förstå den troliga orsaken.

Sverige har tillträtt flera av Europarådets konventioner, dock inte alla. 2011 antog Europarådet resolution 1815, som innebar att medlemsländerna skulle informera om risker med elektromagnetiska fält och strålning, men det har Sverige inte efterlevt. Av vilken anledning har Sveriges Riksdag och Regering försummat detta, beror det på ekonomiska påtryckningar från telekommarknaden eller saknas intresset för bra miljö och en motiverad folkhälsa?
Miljön handlar inte bara om utsläpp från fordon och flyg. Allt vi äter och dricker, allt vi sprider runt omkring och vår livsstil – är också en miljöfråga på ont och gott.
Få grundämnen är helt harmlösa. Många är giftiga, radioaktiva eller farligt reaktiva.
Det vanligaste är amalgam, som innehåller ca 50% kvicksilver (Hg), som inte bara snabbt bildar giftiga gaser, utan också upptas direkt genom hud och kroppens nervbanor.
Dagligen får vi i oss fluor (F), som fluorid finns i tandkräm, är giftigt också i låg koncentration.
För att inte tala om bly (Pb), som kan lagras i kroppen och orsaka svåra nervskador och kadmium (Cd), som hämmar produktionen av viktiga enzymer,


Att ta ansvar för en god miljö, gäller alla. Vi har endast Moder jord till låns, ett lån som vi inte får missbruka - den ska lämnas vidare till kommande generationer, som till våra barn och barnbarn.
/ Egon R.

onsdag 18 januari 2017

Funktionsnedsättning, ett ord utan större handling?



Ordet funktionsnedsättning är ett använt ord, där åtgärd och handling ofta saknar substans. 
Jag har vid några tillfällen stängt av ljudet på Tv:n och endast följa texten vid direktsända debatter, för att få en uppfattning vad som sägs. För den som är helt beroende av TV-texten, är detta mer eller mindre en katastrof. 
En del med hörselnedsättning kan läsa av läpparna på den som talar, men när de vänder sig bort, håller en hand framför munnen eller inte är i bild, finns det ingen information att hämta. Den information texten har är bara hälften om vad som sägs och ligger flera meningar efter vad bilden visar. Det är inte acceptabelt som mänsklig rättighet.

Jag har pratat med Hörselskadades Riksförbund (HRF), de är medvetna av problemet. Tekniken finns och den ska komma, men när, vilket år är frågan?  Vad det handlar om är viljan, pengar och politisk handling och beslut från våra folkvalda.

Åtgärder till de personer som drabbats av funktionsnedsättning är mycket varierande, men knappast högprioriterat. Bara som att ta bort P-tillstånd för många behövande som är rörelsehindrade, som har svårt att förflytta sig från A till B, då finns inte mycket förståelse från beslutsfattare?

Många personer med olika form av allergier och överkänslighet, räknas knappast in som intressanta medborgare, utan de får finna sig i att leva mer eller mindre osynliga i samhället. 

Att bli förnekad, förnedrad inte vara betrodd för allergi eller överkänslighet mot yttre påverkan, som många personer lider av, är ett dåligt bemötande och omänsklig handling.
Så länge ingen själv är berörd, gäller tydligen: ”Det gäller inte mej, det är inte mitt bord”, en egocentriskt handlande och trångsynt värdering.

Vissa organisationer lyckas dess bättre att göra sig hörda, medans andra organisationer försvinner delvis eller helt och förnekas i media-bruset. Det är inte detta samhället vi vill ha, livet är allt för kort för att inte tillvara ta alla möjligheter till att stödja och hjälpa varandra.

Egon Reiver

söndag 16 oktober 2016

Vi lever i en föränderlig värld!



Visst är så mycket märkligt, vi har inte råd att ta hand om många människor med funktionsnedsättning och äldre medborgare, som behöver mer eller mindre hjälp i sina vardagliga sysslor och i sitt boende.
Det verkar saknas pengar och vilja från ansvariga, att leva upp till de konventioner Sverige skrivit under på eller som ratificerats till Svensk grundlag.

Även pensionärerna blev snuvade på konfekten för ca 10 år sedan, de har ännu inte fått någon full upprättelse för den inarbetade pensionen. Alltför många pensionärer, långtidssjuka och funktionsnedsatta människor har stora svårigheter att få dagen kostnader att gå ihop, de lever i ett fattig-Sverige, som ingen vill se eller tala om.

Hela tiden finns det bortförklaringar till orsak och handling, men var någon stans ligger den verkliga sanningen? Socialtjänstlagen heter det så vackert, men ack – den gäller inte fullt ut eller för många verkliga behövande.

Samtidigt har Sverige fortfarande råd med jobbskatteavdrag, sedan flera år tillbaks, pengar som kommer från utförsäljning av statliga företag och en skrotning av dåvarande försvaret. Istället skulle de pengarna  behövas till skolor, vård, omsorg och infrastruktur.
Den kompetens som många rikspolitiker borde ha, verkar inte existera – då de flesta ser alltför kortsiktigt eller tar beslut som cirkulerar kring egna intressen istället. Hur ska man kunna bygga upp tillit till  dessa politiker? Empati är inget de ens kan stava till eller kanske inte förstår dess innebörd.

Jag har fått många telefonsamtal från olika person i vårt avlånga land, de ringer till mej om råd att klara av sin svåra och frustrerande situation, personer som blivit drabbade av en funktionsnedsättning som inte myndigheter vill inse eller stödja, där starka ekonomiska krafter styr och påverkar beslut genom sina lobbyister i beslutande organ.

Många av de personer, lever i ett helvete, en del så allvarligt att de till och med blivit flyktingar i eget land.
Att söka boende på platser där de kan få ett andrum, att vara allergiker - att bli sjuk av yttre miljöpåverkan och samtidigt inte blir betrodda, är i sig mycket betungande. Detta är en dold tragedi i samhället som saknar prioritet.
Samtidigt är detta en resursförstöring, att samhället inte engagerar sig mer och tar hand om den kunskap och erfarenhet som existerar.

Ingen vill bli drabbad frivilligt av en funktionsnedsättning, att förlora sin familj, yrkeskarriär, vänner och bekanta, det är en helt ofrivillig situation. Därför måste vi förstå och lyfta upp kunskapen till ytan.

Ohälsa har en gemensam nämnare, som påverkar kroppens motståndskraft. Det är alla kemikalier, bekämpningsmedel och de flesta onödiga E-medel, som också kan ha sin berättigade förklaring till ohälsa.  Men även den livsstil vi väljer att leva, frivilligt eller ofrivilligt av skilda slag.

All allergi, utmattning och överkänslighet m.fl. måste ge oss ett varningens pekfinger, vår omgivande miljö, vår livsstil och vår kost är viktiga delar i ett större sammanhang.

Alla har vi rätt att finnas till i samhället – oavsett  om vi har en funktionsnedsättning eller ej.

Så länge man är ung, frisk och stark, existerar inte tanken om andras världar, tyvärr.


Egon Reiver

onsdag 17 februari 2016

FÖR VEM GÄLLER TILLGÄNGLIGHET




För vem gäller tillgänglighet, en självklarhet för de flesta, som knappast ifrågasätts.
De flesta av oss lever i en egoistisk bubbla, där det egna jaget styr tanken och självkänslan, där ingen annan ska komma och ändra på mina rättigheter, jag står mig själv närmast och jag bestämmer över mina värderingar och mitt liv.

Tillgängligheten är en självklarhet och en mänsklig rättighet, en mänsklig rättighet som enligt FN-konventionen ska efterlevas, men hur efterföljs den?
Tyvärr är det mest vackra ord och vackra formuleringar, för den som har avvikande meningar finns endast tandlösa lagar och resolutioner som inte betyder mer än trycksvärta på ett papper.

Vad som uppfattas som bra tillgänglighet för en person, grupp eller organisation, kan vara av motsatt betydelse för andra personer, grupper och organisationer.
Vad innebär tillgänglighet för den som äger en funktionsnedsättning?
Vad innebär begränsad rörelsefrihet?
Är man frisk, har en vardag som fungerar bra och livet är som en dans, då är det lätt att glömma eller inte tänka på dem som dagligen brottas med sin funktionsnedsättning av skilda slag.
En vardag som kan påminna om ett helvete på jorden där ljuset är förbytt till mörker.

Hur ofta stannar vi upp i denna digitaliserade värld och skänker en tanke till dem som har det svårt.
Hur ofta ger vi en hjälpande hand till dem, där tillgänglighet är en bristvara?
Begränsningar och uteslutning från samhället handlar om bland annat vår vardag, att som rullstolsbunden ej kan ta sig upp från hinder som trottoarkant, trappor till affärer och bostadshus, snövallar, oplogade trottoarer och gång- och cykelvägar, att ta ut pengar från en bankomat, att besöka offentliga lokaler, resa med tåg eller buss, gå på bio eller teater, närvara vid andra sammankomster, möten och liknande arrangemang där det saknas utrymme eller dålig miljö.
Dålig miljö är också ett gemensamt problem för allergier av skilda slag, personer som har drabbats av någon form av allergi, (som är en överkänslighet,) vid mat och dryck eller annan yttre påverkan i vår närmaste omgivning.

Ingen person ska behöva göra avkall på den tillgänglighet som vi alla ska ha rätt till, ingen vill frivilligt bli sjuk eller ha en funktionsnedsättning, eller må dåligt av yttre påverkan i vår miljö.
Tyvärr är det egoismen, pengarna och den ekonomiska industrin som styr vad som är tillgänglighet för människor, industrins kriterier är det ingen som någon får ändra på (eller ens försöka).

Att som funktionsnedsatt person bli fråntagen en stor del av självklar tillgänglighet och sedan dessutom förnekas att bli trodd på de symtom som är problemet, bli förnekad och bemött som människa, är tyvärr allt för vanligt både inom sjukvården och från myndigheter och organisationer inom vårt samhälle.



Egon Reiver. 

måndag 30 november 2015

TILLGÄNGLIGHET ELLER NÄR - VAR - HUR?




Tillgänglighet är en självklarhet för de flesta, en självklarhet som inte får ifrågasättas eller naggas i kanten.
Vad innebär tillgänglighet för den som äger en funktionsnedsättning?
Vad innebär begränsad rörelsefrihet?
Vad innebär mänskliga rättigheter enligt FN-konventionen och hur efterföljs den?
Elöverkänsligas Förbund är medlem i Handikappförbundet som består av 39 handikappförbund.
Elöverkänsligas Riksförbund har ca 3000 medlemmar, som stöder personer med el- och strålningsöverkänslighet, en funktionsnedsättning som begränsar tillgängligheten totalt, mer eller mindre i samhället.
Begränsning och uteslutning från samhället handlar om att besöka offentliga lokaler, resa med tåg och buss, gå på bio eller teater, närvara vid andra sammankomster, möten och liknande arrangemang.

Information om el- och strålningsöverkänslighet saknas inte, ändå förnekar Strålskyddsstyrelsen, Boverket, telekomindustrin m.fl., att symtomen elöverkänslig inte existerar med uttalandet: ”Det är inte vetenskapligt och erfarenhetsmässigt beprövat”. Att med dessa ord förneka verkligheten är att kränka och ignorera de människor med funktionsnedsättning.

Ingen person vill frivilligt bli sjuk eller må dåligt av elektromagnetisk strålning från trådlös teknik, att frivilligt lämna sin karriär, sitt sociala liv, sin frihet och kanske det hem de byggt upp.  
Att då förneka den symtom som psykisk eller går ej att sätta diagnos på, tillhör inte mänskliga rättigheter.
När kroppen reagerar på en överkänslighet från yttre påverkan, likt all annan allergi, så är det verkligen inget annat än erfarenhetsmässigt beprövat.

Socialstyrelsens miljörapport från 2009 beräknades ca 3,2 % av den vuxna befolkningen, ca 300 000 vara drabbade av el- och strålningsöverkänslighet och allt fler yngre drabbas i allt högre grad med problemen.
2011 kom Europarådet ut med Resolution 1815, där Europarådet uppmanar medlemsländerna att ägna särskild uppmärksamhet på el- och strålningsöverkänslighet och att vidtaga de åtgärder för att skydda  människor från strålning.
I maj 2015 vädjade 200 vetenskapsmän till FN, WHO och medlemsländerna om skydd mot de hälsorisker som mikrovågsstrålning kan medföra, samt bättre information om riskerna till alla.

Att använda sin mobiltelefon och annan trådlös teknik är en självklarhet för de allra flesta och ett eget beslut till handling.
Att visa hänsyn och förståelse till alla dem som har drabbats av funktionsnedsättning av olika slag, ska vara en självklarhet, även om funktionsnedsättning inte syns fysiskt eller psykiskt.

Hos många med olika symtom, syns inte problemet utanpå, det må vara olika typer av allergier som har brutit ner motståndskraften hos individen, som medför att yttre påverkan ytterligare bryter ner immunförsvaret/motståndskraften/välbefinnandet.

Något som man ogärna vill tala om är mikrovågsstrålningen från trådlösa nätverk - WiFi routers - läsplattor - som har massinförts i skolorna, det skapar för många elever och lärare sömnproblem, huvudvärk, koncentrationsproblem och andra vanliga symptom på mikrovågsstrålning, som ofta är ”inkörsporten” eller början till el- och strålningsöverkänslighet, strålsjuka och mikrovågssyndrom.

Att uppnå bättre tillgänglighet för många med funktionsnedsättning, finns det betydligt bättre möjligheter till i de flesta fall. Saknas vilja, passivitet och empati från ansvarigt håll, då saknas också byggstenar för att bygga upp en tillgänglighet.
Det myndigheter som SSM Strålsäkerhetsmyndigheten går ut med är försiktighetsprincipen, men förstår mobilanvändare vad det betyder:
Försiktighetsprincipen innebär att det finns en svag misstanke om att långvarig mobilanvändning ökar risken för vissa tumörtyper. Det finns även en svag misstanke om att magnetfält från kraftledningar ökar risken för barnleukemi. Därför tillämpar Strålsäkerhetsmyndigheten försiktighet på dessa områden. 
Strålsäkerhetsmyndigheten tillämpar den s k försiktighetsprincipen när den tillgängliga vetenskapliga kunskapen är otillräcklig för att säkert kunna dra en säker slutsats om en möjlig miljö- eller hälsorisk föreligger vid vissa verksamheter. Principen innebär att onödig exponering för strålning ska begränsas om det kan ske till rimliga kostnader och konsekvenser.
När det gäller magnetfält och trådlös teknik tillämpar Strålsäkerhetsmyndigheten principen i två fall: MOBILTELEFONI och KRAFTLEDNINGAR.

Som pappa och morfar tycker jag tekniken är fantastisk med stor användarbredd och tillgänglighet för väldigt många, samtidigt ser jag med oro på hur den trådlösa tekniken forcerar fram utan att ifrågasätta de hälsorisker som kan uppstå.
Jag inser mer och mer hur viktigt det är att använda mobilen på rätt sätt, vid rätt tillfälle och i rätt miljö.
Så länge som marknaden inte kan garantera att mobilstrålning är ofarligt, (de hänvisar till vetenskaplig beprövad erfarenhet), så länge måste det betraktas som risk och kan skada människor, (erfarenhetsmässigt beprövat).

Ingen av de personer som blivit sjuka eller mår dåligt av elektromagnetiska fält och trådlös teknik, har blivit det av fri vilja, utan kroppen reagerar på en överkänslighet från yttre påverkan, likt all annan allergi (överkänslighet) som drabbar så många människor runt omkring oss.



När mobiltelefon eller annan trådlös teknik används, omges man av mikrovågsstrålning från den trådlösa tekniken. Viktigt att ha i åtanke.
Mobilstrålningen påverkar hjärnans funktion, oavsett vad du tycker om trådlös teknik. Den som blir utsatt av strålningen kan få problem med sömnen, som påverkar frisättningen av sömnhormonet melatonin. Enligt Socialstyrelsen har sömnmedel till barn och ungdom ökat flera gånger om under senare år och under 2012 fick drygt 12 000 barn lugnande läkemedel, en befogad fråga - Varför?


VAR bör jag inte använda min mobiltelefon?
  1. Under huvudkudden är det total radioskugga, mobilen med alla sina appar går på högvarv och sänder med högsta strålningsstyrka.
  2. Med några centimeter mellan mobilen och ditt huvud, exponerar du din hjärna med väldigt hög mikrovågsstrålning.
  3. En av Australiens mest kända hjärnkirurger, dr. Charlie Teo säger: "Jag är oerhört oroad, bekymrad och ledsen över alla de barn jag möter, som kommer in med maligna hjärntumörer. Vi tillåter något som är fruktansvärt fel."


HUR? Vid samtal i mobiltelefon, använd handsfree eller högtalarfunktionen.
Använd inte mobilen när du åker bil, buss eller tåg, om du måste - ha korta samtal, (metallkarossen skärmar av mikrovågorna mellan din mobil och mobilmasten).
Att stå ute med bra täckning är bästa placering när du talar i mobilen, då exponeras du för betydligt mindre av mikrovågsstrålning.


Egon Reiver.

tisdag 3 november 2015

Mobilens NÄR - VAR - HUR?



Att använda sin mobiltelefon är självklart ett eget beslut och att tänka före är en fördel.

När du använder din mobiltelefon omges du av mikrovågsstrålning från trådlös teknik.
Att stoppa in huvudet i en mikrovågsugn är helt vansinnigt, det har vi alla fått lära oss.
Att tala i en mobiltelefon tryckt intill örat har gemensam nämnare, forskning visar att sådan exponering kan innebära hälsorisker eller betydande hälsorisker.

Det finns många rapporter från forskare och läkare som har varnat för riskerna under många år, andra forskare med forskningsstöd från telekomindustrin säger det motsatta.
Mikrovågsstrålning - som är en radiofrekvent strålning, är sedan 2011 klassad som "möjligen cancerframkallande", klass 2 B av WHO:s cancerforskningsinstitut IARC.

Mobilstrålningen påverkar hjärnans funktion, oavsett vad du tycker om trådlös teknik. Den som blir utsatt av strålningen kan få problem med sömnen, som påverkar frisättningen av sömnhormonet melatonin. Enligt Socialstyrelsen har sömnmedel till barn och ungdom ökat flera gånger om under senare år och under 2012 fick drygt 12 000 barn lugnande läkemedel, en befogad fråga - Varför?


VAR bör jag inte använda min mobiltelefon?
Frågan jag ställt till ungdomar är: Var har du din mobil när de sover?
Några har gett häpnadsväckande svar! "Den har jag under min huvudkudde, är svaret." Varför frågar jag? "Jag kan lyssna till musik, bekvämt när någon ringer eller som väckarklocka, kan de svara."
Jag förklarar då att under huvudkudden är den mest olämpliga plats att förvara en mobiltelefon, när man ska sova.
  1. Under huvudkudden är det total radioskugga, mobilen med alla sina appar går på högvarv och sänder med högsta strålningsstyrka.
  2. Med några centimeter mellan mobilen och ditt huvud, exponerar du din hjärna med väldigt hög mikrovågsstrålning.
  3. En av Australiens mest kända hjärnkirurger, dr. Charlie Teo säger: "Jag är oerhört oroad, bekymrad och ledsen över alla barn jag möter som kommer in med maligna hjärntumörer. Vi gör något som fruktansvärt fel."


HUR kan jag helst använda min mobiltelefon?
När du talar i en mobiltelefon, så använd handsfree eller högtalarfunktionen.
Använd inte mobilen när du åker bil, buss eller tåg, om du måste så ha korta samtal, (metallkarossen skärmar av mikrovågorna mellan din mobil och mobilmasten).
Att stå ute med bra täckning är bästa placering när du talar i mobilen, då exponeras du för betydligt mindre mikrovågsstrålning.
Bäst är att använda fast uppkoppling, både när det gäller telefon och Internetuppkoppling, för att minska den egna och andras exponering av mikrovågsstrålning.


Egon Reiver.

lördag 17 oktober 2015

Vad är barnkonventionen och mänskliga rättigheter?

Barnkonventionen är ett rättsligt bindande internationellt avtal som slår fast att barn är individer med egna rättigheter, inte föräldrars  eller andra vuxnas ägodelar. Den innehåller 54 artiklar, som alla är lika viktiga och utgör en helhet, men det finns 4 grundläggande och vägledande principer, som alltid ska beaktas när det handlar om frågor som rör barn.

1. Att barn har samma rättigheter och lika värde.

2. Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som berör barn.

3. Alla barn har rätt till liv och utveckling.

4. Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad.


När man läser Barnkonventionen och mänskliga rättigheter, framstår det som självklart och tydligt, men hur fungerar den i praktiken?

Hur bemöter skolan mobbning och funktionsnedsättning?
De inslag vi sett på TV den senaste tiden, är både skrämmande och respektlösa. Är det så vi vill att skolan och övriga samhället ska fungera?

Jag tror knappast någon vill det, ändå finns en flathet och rädsla att ta tag i olika problem.
Empati är tyvärr en bristvara i stort, att förneka och negligera  sanningen är ett brott mot mänskliga rättigheter.
I oktober 2015 träffade jag en ung familj, en mamma med sina två barn bl.a. Mamman har blivit strålningsöverkänslig och kan inte fungera fullt ut i samhället. Hennes familj har fått flytta ut till en lågstrålande miljö, långt från master och annan trådlös teknik i närområdet. Hennes äldsta dotter känner av elektromagnetisk strålning från mobiltelefoner och plattor, hon blir mycket trött av lång resväg en lång skoldag.

När jag talade med henne kände jag igen problemet, klart och tydligt, men tyvärr vill inte skolan inse eller lyssna på hennes problem. Vad finns ansvaret från berörda lärare och hur efterlevs barnkonventionen och mänskliga rättigheter.
Tyvärr nonchaleras detta alltför ofta och det stackars barnet lämnas ute i kylan utan förståelse eller empati.
Strålsäkerhetsmyndigheten styrs av lobbyister från telekomindustrin, som påstår att de bevakar den samlade forskningen, deras retorik är: Det finns inget som tyder på att trådlös teknik är farlig för barn. Till detta lyssnar myndigheter, riksdag och regering och där igen förnekar strålningsöverkänslighet och risk för hälsofara.
Ändå påverkas och drabbats många människor av symtom el- och strålningsöverkänslighet, en del av lindrigare art, andra betydligt mer aggressivt.
Kontentan är att det finns mängder av forskning som visar påverkan på såväl människor som djur, samtidigt vill jag påpeka att det finns mängder av forskning som inte visar någon påverkan, det är betald forskning från telekomindustrin.
Utdrag ur Biointiativrapporten 2012. Belägg för att barn är mer sårbara
Den amerikanska expertgruppen ”The President's Cancer Panel” (2012) konstaterade att barn ”löper särskilt hög risk beroende på deras mindre kroppsstorlek och snabba kroppsutveckling – två faktorer som förstärker deras känslighet för kända carcinogener, exempelvis strålning”.
Det amerikanska barnläkaresällskapet ”The American Academy of Pediatrics” framför i ett brev den 12 december 2012 till kongressledamoten Dennis Kucinich: ”Barn är oproportionerligt påverkade av miljöexponeringar, exempelvis mobilstrålning.
Skillnaderna i bentäthet och vätskemängden i ett barns hjärna jämfört med en vuxens hjärna kan medföra att barn absorberar mer radiofrekvent energi djupare i sina hjärnor än vuxna.

Det är ett grundvillkor att varje ny standard för mobiltelefoner och annan trådlös utrustning måste inbegripa ett skydd för de yngsta och mest känsliga individerna för att garantera att de får ett livslångt skydd.”
Frågeställningar kring barns exponering för RFR är av avgörande betydelse. Det finns överväldigande belägg för att barn är känsligare än vuxna för många olika exponeringar (Sly och Carpenter, 2012), t ex. RFR, och de konsekvenser som bör uppmärksammas mest är cancer och effekter på neuronal utveckling.

Ändå placerar föräldrar trådlösa babyvakter i barnsängar och ger mycket små barn trådlöst uppkopplade leksaker, vanligtvis utan någon som helst insikt om de möjliga riskerna.
Ett växande problem är att alla undervisningsdatorer i skolor blir trådlöst uppkopplade. Trådbundna undervisningsdatorer ökar däremot inte radiofrekvent exponering och ger säker åtkomst till internet (Sage och Carpenter, Bioinitiative 2012 Report).

Skolan och samhället säger sig ta ansvar för eleven, men hur mycket är ett sådant ansvar värt, när eleven inte blir betrodd för sin överkänslighet?
Prestige får inte gå före en elevs hälsa, som i punkt 2. Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som berör barn.

● Barn med neurologiska problem som rör kognition, inlärning, uppmärksamhet, minne, eller beteende måste så långt det är möjligt ha tillgång till trådbundna (inte trådlösa) miljöer för undervisning, vistelse och sömn.

● Vissa undervisningsrum bör reserveras för strålningsfri utrustning för att reducera stressfaktorer som kan hämma social utveckling, kunskapsinhämtning och beteendemässig anpassning.

● Alla barn måste få ett rimligt skydd mot den fysiologiska stressfaktor som påtagligt förhöjd EMF/RFR (mobilstrålning i skolor eller hemmiljöer) innebär.

● Skolor som nu överväger att införa fullständigt trådlösa undervisningsmiljöer bör kraftfullt uppmanas att behålla trådbundna uppkopplingar eftersom de högst sannolikt innebär bättre inlärnings- och undervisningsmiljöer, och förebygger oönskade hälsoeffekter bland både elever och lärarkår.

● Den trådlösa teknologins inverkan på vård- och undervisningsmiljöer bör övervakas med avancerade mät- och analystekniker som baseras på insikter om de icke-linjära effekterna av RFR, och med digitala tekniker som är lämpliga för att urskilja de effekterna.

● Det finns tillräckligt starka vetenskapliga belägg för att förorda trådbunden uppkoppling till internet och trådbunden utrustning för undervisning, framför dyra och potentiellt ohälsosamma trådlösa lösningar som så småningom kan behöva bytas ut.

● Mobilfria undervisningslokaler bör rimligtvis kunna erbjudas alla elever/studenter som vill avstå från miljöer med mobilstrålning.
(Herbert och Sage; 2012 – Avsnitt 20)

Så länge som marknaden inte kan garantera att mobilstrålning är ofarligt, (de hänvisar till vetenskaplig beprövad erfarenhet), så länge måste det betraktas som risk och kan skada människor, (erfarenhetsmässigt beprövat).

Ingen av de personer som blivit sjuka eller mår dåligt av elektromagnetiska fält och trådlös teknik, har blivit det av fri vilja, utan kroppen visar på en överkänslighet från yttre påverkan, likt all annan allergi som många personer har drabbats av.

Strålskyddsstiftelsen arbetar för att människor ska få kännedom om hälsoriskerna och de vanligaste symtomen som kopplats till strålningen. Vi anser att det är en mänsklig rättighet. Barnen måste enligt lag gå till skolan och de är beroende av vuxnas omdöme. Därför vilar ansvaret tungt på att vuxenvärlden inte blundar för hälsoriskerna när tekniken införs i skolorna. Det är förvånande att något så självklart väcker starka motreaktioner. /Källa: Strålskyddsstiftelsen.
Hur mycket Stråskyddsstyrelsen  än vrider och vänder och försöker förneka el- och strålningsöverkänslighet, så är den klassad som en funktionsnedsättning, som innebär ett funktionshinder för väldigt många.


Riksdag, Regering och Strålskyddsstyrelsen göder mobilbranschen istället för att ta ansvar för medborgaren, detta visas tydligt och klart. Därmed kränker politiker, myndigheter och passiva organisationer den lilla människan i de bestämmelser som är framtagna i Barnkonventionen och Mänskliga rättigheter (och är godkända av Sveriges Riksdag).